sunes and osten goes sydamerika!

Philip har nu blivit utskriven från sjukhuset och vi har äntligen kunnat lämna Uyuni. Direkt efter utskrivningen tog vi första bästa tur ut till saltöken Salar de Uyuni. Vi hamnade på en tredagarstur där vi under första dagen besökte en tågkyrkogård, saltöken och en kaktusö.



 Andra dagen var det istället Philips paradgren fågelskådning som gällde, åkte runt bland ett tio-tal sjöar och laguner för att titta på flamingos. Stannade också till vid en aktiv vulkan som spruta lite rök, Philip som är lite mer påläst än oss andra genomskådade dock bluffen. Var inget annat än en liten babydrake som fastnat i berget, tydligen ganska vanligt i Bamsetidningar.


Tredje dagen stod bad i varma källor på programmet, väldigt skönt men inte riktigt värt den 4timmar långa och guppiga bilfärden dit.

Med på turen hade vi även ett bolivianskt par som firade smekmånad och ett belgiskt par som hade som största intresse att prata bebisspråk med varandra… inte ett dugg irriterande. Att de dessutom var tvungna att fylla ett 8giggs minneskort med bilder vid varje stopp gjorde knappast saken bättre.

Efter öken turen tog vi nattåget till Tupiza där vi lekte cowboys, blev en tre timmars hästtur. Tyvärr strejkade Daniels mage igen så han var tvungen att avstå från ridningen.

Från Tupiza tog vi en buss över gränsen till Argentina och befinner oss nu i Salta. Har hunnit med att äta lite stekar och spana in utelivet, staden har inte mindre än sju universitet så kan bli en trevlig helg. Philip funderar även på ett bungee jump här i stan innan vi drar vidare mot Brasilien.

Allt för idag!
Puss! 

Namn: Wilhelm Gunnar Josef Sunesson
Smeknamn: Wille, Wille.P, tröttmössan
Hemstad: Flyttade precis tillbaka till sköna Linköping efter 3 års sovande i Luleå
Ålder: 23 midsomrar
Sysselsättning: Raggare och president i mensa
Specialitet: Starkaste magen vi någonsin skådat och en av de bästa på att springa ifrån raggande tjejer och därefter fly i taxi.
Framtids mål: Tänker börja med att skaffa sig en tam liten apa när han kommer hem till Sverige (kanske smuggla med sig en härifrån)

Beskrivning:  Om möjligt ännu mer oplanerande än övriga ressällskapet men vad gör det? Med de blonda lockarna och sin svenska charm får han vilken sydamerikanska han vill på fall och det är ju det som räknas. Tycker mycket om Cuba Libre, ibland lite för mycket!

Nu har Daniel och Wille nyss gått hem för att lägga sig medans man ligger ensam kvar på ett litet sjukhus i en liten stad i Bolivia.Kanske ska ta och berätta hela historien från början..Det började den dagen som vi åkte från La Paz med att jag åter igen fick lite symtom på höjdsjuka (trodde vi) alltså svårt att andas och väldigt ont i bröstet när jag åt och drack. (magen var heller inte på topp är väl värt att tillägga).

 
Bildtext: Den troliga orsaken, men god var den..

Vi åkte ju sen buss hela natten och jag lyckades då sova ca 3 av 12 timmar och satt resten av tiden och mådde väldigt illa.
När vi väl kom fram så var jag helt slut, kunde knappt andas och hade även fått feber. Detta löste vi första dagen med att få i mig ett stort antal muggar coca-té och 4 olika tabbletter (Kokain och tabbletter alltså, hoppas man inte blir stannad av polisen när man kommer hem). Så mycket annat gick inte ner eftersom aptiten inte var på topp denna dag. Jag sa också till de andra två att jag gärna ville träffa en läkare om det fanns någon i staden, så morgonen efter när jag konstaterade att jag fortfarande hade feber så letade de upp en hjälpsam tjej som gav en vägbeskrivning och skickade med en liten lapp där hon skrivit ned alla fel på mig på spanska eftersom inte alla fattat att de borde lära sig engelska i denna världsdel. Väl hos doktorn fick jag en liten undersökning och fick därefter lämna tre olika prover, som vi inte behöver gå in mer på. Det sista av proverna kan jag iaf avslöja var ett blodprov. Jag mådde illa redan innan, men när någon kör in en nål i armen på en som mycket väl skulle kunna vara bättre begagnad så mår man inte direkt bättre. Det slutade med att jag efter en halv sekund efter det att hon dragit ut nålen rusar ut i korridoren och spyr ett antal gånger framför mina två roade medresenärer som suttit därute och väntat. Inte nog med det så ville de även ge mig en spruta mot febern, och jag vägrade förstås först, men Daniel o Wille lyckades övertala mig med argumentet att jag redan betalat för den (Daniel kände sig tom. tvingad att själv ta sprutan om jag vägrade så jag gick till slut med på att få den). Mitt krav var dock att jag skulle få den precis utanför toaletten. Väldigt bra krav kan man konstatera nu i efterhand eftersom jag direkt när han drar ut sprutan blir hur yr som helst, sjunker mot golvet, och spyr återigen några gånger i toaletten.

Hur det ens är möjligt har jag ingen aning om med tanke på att jag inte ätit eller druckit något på 2 dagar och dessutom haft en väldigt ”orolig” mage. Men vad som var säkert var att jag inte hade många droppar vätska kvar i kroppen då de beslutade att låta mig ligga kvar här och vänta på provresultaten. De kom efter ca 2 timmar och det visade sig att jag led av tyfoidfeber som är en form av salmonella. (Wille och Daniel har varit ute på fältet och forskat som bara den efter att de fick reda på diagnosen) Jag var visst tvungen att ligga kvar i 2 dagar, men förhoppningsvis lyckas jag få mig utskriven eller rymma redan i morgon (läs idag). Det första sköterskan gjorde när de beslutat att jag skulle läggas in var att ta fram en stooor låda med olika dropp och andra mediciner så nu sitter jag inkopplad här och känner mig lagom neddrogad.

 
Aja får hoppas att jag överlever iaf för skulle gärna vilja se Brasilien också, och Argentina, och Västindien, och USA, och gärna Sverige igen, så håll tummarna.Kan ju föresten säga att jag redan mår lite bättre efter några liter dropp J.De var allt från sjukhussängen för nu kommer snart alla snygga sjuksköterskor och ska ordna med mitt bad ;)

Pusshej  //Philip

Hej hopp!

Har varit dåliga på att uppdatera på slutet, men här kommer äntligen ett inlägg! =)

I Bolivia spenderade vi först tre nätter i La paz, en stor hektisk stad med marknadsstånd precis överallt. Tror inte det fanns nåt man inte kunde köpa på gatan. Vi köpte lite nyttiga prylar som tvål och schampo och spenderade en halv dag på att hitta ingredienser till en tänkt lyxfrukost. Den bestod av youghurt, banan, flingor, mackor med smör, ägg och juice och smakade för övrigt skit! Att handla i La paz är som sagt tidskrävande. En gata med bara frukt, en med bara hygienartiklar, en med bara elektronik och så vidare, så mycket promenader blir det. Världens godaste apelsinjuice har dom iaf, apelsiner pressas på plats och säljs från små vagnar på gatan för två sek. Att leva här är ännu billigare än i Peru. Vi spenderar ca en hundring om dagen och då har vi sovplats och tre mål mat ute.

Efter La paz tog vi ett flyg (50min) till Rurenabaque, en liten håla i närheten av djungeln. Att kliva av planet kändes som att gå in ett fuktskadat växthus, varmt och blött. Försökte ta kort men kameran immade igen direkt. Att klimatet var mycket varmare än i La paz beror till stor del på att vi flög från 3600 möh till 200möh och hamnade även 50 min närmare ekvatorn. Väl i Rurenabaque bokade vi in tre dagar i pampas och tre dagar i djungeln.

Pampas är ett område som under regnperioden till stor del ligger under vatten men som när vi var där var torrt förutom en flodfåra. Vi färdades i jeep på en obefintlig väg i tre timmar och med båt i två timmar efter floden innan vi nådde vårt camp.

Campen bestod i en huvudbyggnad där mat serverades, ett antal enklare hyddor med väggar av myggnät där man bodde samt en takförsedd terrass med en massa goa hängmattor. Dagarna i pampas bestod i båtturer och djurskådning. Vi såg bl.a. sjukt många alligatorer, sköldpaddor, apor, shapivaras (såg ut som en gris med bäverpäls), floddelfiner, anakondor, fåglar, pirayor som vi fiskade upp med hjälp av seniga köttbitar och säkert en massa andra trevliga varelser som jag inte kommer ihåg.

Efter pampas åkte vi tillbaka till Rura och sov en natt innan vi begav oss mot djungeln. Djungelcampet nådde vi efter ett antal timmar i båt motströms i en större ganska ström flod. Där det var som mest strömt skrapade motorn i botten och stundvis fick båten stakas fram med hjälp av käppar så resan tog ett tag. Campet liknade det i pampas, samma typ av byggnader, ingen el och duschar med flodvatten.

I djungeln vandrade vi, kikade in gigantiska träd, smakade medicinväxter, lekte med vildgrisar och tarantellor och svettades dygnet runt.

SJUKT VARMT! För övrigt fick vi grymt god mat och sov i sängar modell supertunn madrass och tvärgående plankor under ryggen varannan dm. Alla utom Philip, han hade tur att få en Hästens.

Efter djungeln flög vi tillbaka till La paz där vi nu varit i två nätter. Har hunnit med en utgång och shoppat lite. Under utekvällen lyckades Wille få en brud på halsen som han inte var riktigt nöjd med. Eftersom han är för snäll för att säga ifrån och jag (Daniel) mest skrattade och tyckte det var väldigt underhållande så slutade det med en flykt till fots, ut från discot, bort utom synhåll och in i närmaste taxi. Haha stackars tjej! =P

En tolv timmars bussresa ligger nu framför oss innan vi anländer Uyuni och dess saltöknar. Nu ska jag sova som dom andra pojkarna och försöka ignorera min mage som vill gå på toa. Toa saknas tydligen på bussen och det är la 11,5h kvar. Typiskt!

Just det! Wille vill skaffa en apa. Nan som kan skaffa fram en i Sverige eller maste vi smuggla hem en?

Pöss!

Vi sitter nu på en buss på väg över till Bolivia, har inte hänt allt för mycke spännande de senaste dagarna. Det som hänt är följande:

• Wilhelm har blivit rånad på lite pengar samt halsband… 
• Träffat en Hultsfreds-Tommy ”lockalike”

• Varit på bröllop
• Tagit oss till den lilla staden Puno där vi spenderat två dagar.
• Tagit en båttur till Uros, en liten ö i Lake Titikaka som helt består av vass.

• Ätit sjukt mycket pizza.
• Daniel och Philip har upplevt sina värsta ”magbesvär” någonsin…(långa högljudda toabesök)

• Philip har drabbats av höjdsjuka (befinner oss pa ca 3500meters höjd)

Tror det var allt intressant för denna gång. Nu närmar vi oss Bolivia där vi börjar med en veckas rehabilitering och antibiotikabehandling så grabbarnagrus blir som folk i magarna nån gång.

Puss och Kram!

Nu har vi varit i Cuszo några dagar. En ganska ”liten” stad med 300 000 invånare. Här hängde vi i två dagar innan vi, som många andra, åkte upp till Macho Picchu. På de två dagarna har vi hunnit med att bli uppraggade av några massörer och få en timmes massage. Vi var även ute en kväll vilket var ganska trevligt med mycket folk och många gratis drinkar(som man egentligen inte ska dricka eftersom de spetsar dem med lite fina droger). Dom har också Donken här så man fick äntligen i sig lite riktig mat i form av en QP o co. och några cheesburgare. Värt att nämna är kanske att vi såg några Peruianska kändisar inne på McD, vi vet iof inte varför de var kända men det var massa barn som samlades utanför och kolla på dem och folk som tog kort på dem så de måste vara lite kända iaf. 


Men efter två dagar så var det dags att göra vad vi åkte hit för, nämligen åka upp och kika på den gamla inka- staden Machu Picchu. Så vi gick till ”Henrys” som är en liten resebyrå, och Henry sa att han hade en fin resa på två dagar som lät väldigt bra. Vi skulle då få åka i en väldigt ny och fin minibuss, vi skulle få åka tåg sista biten och det skulle finnas snygga tjejer med(det sista kanske han inte sa, men vi tog det som en självklarhet).

Verkligheten:  En gammal, ganska stor buss full med fula och dryga israeler och brasilianare. Så den bussen åkte vi i 5 timmar tills vi kom till en väg som rasat ihop uppe på ett berg(kändes väldigt bra). Vi fick då gå av och gå en bit medans bussen vände och körde tillbaka 2 mil för att sedan ta en annan
väg (som han egentligen skulle tagit från första början).


Efter ca 1 km så kom nästa oplanerade stopp. Vägen var nämligen så liten att en lastbil hade fastnat i en kurva så det tog ett litet tag innan de lyckades lirka fram den så att vi kunde fortsätta. 
Resultatet av detta blev att vi missade vårt tåg vilket gjorde att vi var tvungna att gå i tre timmar på tågrälsen för att komma fram till den lilla byn som ligger nedanför Machu Picchu.


Under vandringen så berättade Wille och Daniel att det i Sydamerika, och framför allt i Peru, finns såkallade hönsdjur(katt- lodjur, höns- hönsdjur) och att de var ca 2 meter stora höns som kunde imitera vilket djur som helst och som hade ett rött lyse i stjärten för att man inte skulle peta där. Väldigt läskigt :S
Väl i byn så fick vi i alla fall ett väldigt fint hotellrum, till och med sänglampa hade de så det var hög klass.

Där fick vi ca 4 timmars sömn innan vi, klockan 4 på morgonen, började gå upp till Machu Picchu. Tyvärr så fick de där inka snubbarna för sig att bygga staden högt upp på berget så vi fick gå i en och en halvtimme i ”djungeln” innan vi kom upp. Inte lika jobbigt som colca canyon i och för sig, men ändå väldigt jobbigt.


Men väl där uppe finns det inte så mycket att klaga på (förutom Daniels och Willes magar kanske) Det var väldigt fint och man fick se soluppgången vilket var fint. Inne i staden fick vi sen en guidad tur av en duktig guid, och vi lärde oss många ”very important” saker.


Vi tänkte sen ta oss upp på någon av de närliggande bergstopparna för att få lite schyssta bilder, men mina(philips) ben och Daniels mage tillsammans med lite tidsbrist gjorde att vi skippade det. Vi gick istället ner till byn igen och tog en bit mat innan vi började vår resa hem igen.


Vägen hem är lite av en dimma för mig eftersom jag var väldigt trött, men har fått reda på av de andra två att vi tydligen fick punktering(vilket inte var så konstigt eftersom man endast såg två meter framför bussen pga. dimma) sen hade de även träffat en trevlig svensk gubbe som de börjat prata med.

Men nu är det dags att gå och väcka de två andra och börja packa för ikväll drar vi vidare mot Lake Titicaca!

Pusshej